Diods

****

har inte nämt nåt om det i de senaste inläggen....
men jag har varit sjukt nedstämd sen jag kom hem från sjukhuset i Halmstad nu i veckan....
Jag har ju som sagt bara gått o väntat på att min fot ska börja ge med sig o bli bra nu snart så att jag skulle kunna återgå till det (normala) igen....
Var så glad för jag hade köpt gymkort o sånt o äntligen börjat träna så pass mkt som jag kände att jag behövde....
Såg fram emot sommaren 2011 o själv ställa ut hundarna osv......
O även börja blicka frammåt på andra plan....
Gick o hoppades på att foten skulle va bra snart så man äntligen skulle kunna ta tag i sitt liv igen...
Man har ju inte haft mkt till liv de senaste 3 åren får jag säga....
men men...som ni förstår...jag hade stora förhoppningar till nästa år iaf.....

Ja så kom smällen hos läkaren nu i veckan....

Min fot är sämre....hon ville inte ens visa mig röntgenbilderna med risk för att göra mig ledsen....
Jaha tänkte jag....då får jag fortsätta med min skena på benet tills det e så bra som d ska va då????
Men inte det heller....
Jag behöver inte ens använda skenan mer för benet e så pass dåligt att den inte gör nån nytta ?????!!!

Det enda som återstår är en ny operation!!!!!!!!!!!
SUCKA
Ville bara gråta när jag hörde det....

Har tagit ett par dagar för mig att smälta allt detta o verkligen få in i mitt huvud att det blir en till operation...

O som ni säkert förstår så är jag inte på sådär jättebra humör.....
arg, ledsen, besviken,

O såklart kommer samma ständiga fråga upp i mitt huvud....
VA I HELVETE SKULLE VI I MALMÖ O GÖRA JUST DEN KVÄLLEN!??`??

för det första....VI SKULLE TILL LANDSKRONA FRÅN BÖRJAN:::INTE MALMÖ...men nej Helena var envis o ville ut o dansa i malmö!

För det andra: JAG VAR INTE ENS PÅ FESTHUMÖR!
var igentligen bara besviken o ledsen den kvällen pga av en kille o ville stanna hemma....
Dessutom var jag helt slut efter att ha jobbat (ja jag hade ju tillomed ett jobb på den tiden..till skillnad på de senaste åren)

O vad händer?...jo Helena åker till malmö o ramlar o bryter benet....eller nej förresten...hon knasar BÅDA benen (men har sån tur att det andra benet läkte iaf efter ett par veckor)

fast på sjukhuset flera dagar....o hemma väntade en livlig kull valpar som hade fötts ett par månader tidigare....
Som JAG skulle ta hand om????
Ja jo....
Ni förstår hur det blev med det...
Låg fast i sängen när jag kom hem då jag inte ens kunde ta mig upp på egen hand pga av att BÅDA benen smärtade som ja...fan vet.
Mamma o pappa var ju såklart tvugna att fortsätta med sin vardag o jobba osv...
O såklart passade valparna på varenda gång jag var ensam att rymma ut från köket...
In i vardagsrummet (där jag låg, eftersom jag inte kunde ta mig upp från trappan till mitt sovrum)
ja väl i vardagsrummet så hittade dom bokhyllan....o drog ut o bet sönder våra gamla barnböcker o andra böcker som var speciella....(o vad kunde jag göra?), låg o svor för mig själv o hotade de små dunbollarna...men dom tog ju bara det som lekinviter o tyckte jag var såå rolig.....

tyvär missade jag sjukt mkt med den valpkullen....

tyvär trodde dessutom många av ens "vänner" att brutna ben smittade värre än spetälska, för många försvann snabbare än blixten...
Trist...
O vad hände när jag var helt bra igen??? VIPS så var där folk som hörde av sig igen....
ganska dålig stil...

Dessutom blev jag av med jobbet för dom inte kunde vänta tills jag var bra igen o var tvugna att ersätta mig....

SÅ? vad stod man kvar med???? 
jo ett brutet ben.

Läkte o blev bra efter ett par månader...kunde tillomed gå långpromenader !
Började arbetsträna o trivdes jättebra.
Fick egen lägenhet o trivdes som fisken i vattnet...

Men vad händer sen? jo smärta smärta smärta

Läkaren ber mig bara forts promenera på benet!
men efter ett par v fortf jätteont....får tid hos röntgen....hittar inget fel....
Fortsätta promenera på benet bara...visst...de gör man såklart...
Fram tills jag inte kan längre utan får krypa fram om mornarna för o släppa ut hundarna...
Blir sjuksriven igen....

Får tid för magnetröntgen....
O där ser dom att jag inte alls borde gått så mkt på benet (som första läkaren bett mig göra).
Vid detta läget (som var förra sommaren) var benet så pass dåligt att det hade utvecklats atros (när brosket försvinner ur benet).
Det enda som kunde göras var att steloperera...

Visst februari detta året åkte jag till Halmstad o stelopererade benet...
O fick gå med gips 3 månader.....
O flytta hem igen....

men hade alla förhoppningar på att det skulle bli bra....

två mån senare flyttade jag hem till mig lägenhet igen....


Men med dåligt läkande o massa svullnad fick jag åka o få en skena till benet så det skulle va stilla så mkt som möjligt så d skulle få tid att läka....

Ja äntligen skulle de bli bra var ju min tanke....

Åkte till läkaren nu i veckan....För återkontroll....
O på röntgen ser dom att benet INTE är bra....
Nu väntar en omoperation!

kändes bara som nån slått undan benen för mig....ville bara gråta.!

Nu vet man ju lixom vad som väntar de kommande månaderna /året!

Så...om nån undrar varför jag e på dåligt humör eller nedstämd numera....så kanske ni förstår varför nu...


ush detta inlägget blev längre än de var tänkt....men behövde väl skriva av mig ....


jaja ha en trevlig dag kära vänner!